Jag är aristokrat.

I lördags hade jag ett märkligt möte på tunnelbanan. Jag hamnade mitt emot en snubbe som satt och sjöng med till reaggaen som spelades i hans hörlurar. Efter några låtar frågade han om det störde mig. Jag svarade ärligt genom att vinka "sådär" med handen, men sa att det var okej. Det är ju faktiskt lite roligt när folk sjunger på tunnelbanan. Inte bara några ord sådär, utan hela låtar. Väldigt osvenskt och både störande och facineraden.

Sen sa han att jag var lik en gammal klasskompis till han från Ludvika. Då sa jag att jag bott i Borlänge, men inte i Ludvika. Men det är ju nära. Sen fortsatte vi och prata och gång på gång hittade vi en massa märkliga gemensamma nämnare. Som till exempel att hans favoritplats i hela Indien är en av de byar som vi besökte. Jag menar, hur stor är chansen att man träffar en random snubbe, som dessutom börjar prata med en, och som sedan säger hur mycket han tycker om denna lilla "håla" (med tanke på hur enormt Indien är).

Vi pratade om historia och religion. Det verkade vara hans intressen. Jag visste nästan aldrig vem den historiska person han nämnde var eller vilka platser som kristna eller andra religiösa händelser ägt rum på.

Den här snubben var dessutom synsk. Det roligaste under hela samtalet var när han började prata om mitt ursprung och vart jag härstammar ifrån. Jag fick bland annat veta att jag är släkt med Erik den helige. Jag är alltså av kungligt blod. Känn på den ni! Om inte annat, så vet jag nu i alla fall vem Sankt Eriksgatan är döpt efter.